,
0kommentarer
Jag ville aldrig det här, att det skulle sluta just då. Jag älskade dig, jag brydde mig inte om vad alla andra sa. För du var fortfarande det bästa som hänt mig. Jag trodde verkligen du var rätt. Du kanske var det, eftersom jag inte har glömt dig än. Jag ångrar allt jag gjort, alla fel, alla misstag jag gjorde. Jag skulle aldrig göra om dom.
Du bröt våran kontakt helt. Du brydde dig inte, du låtsades som om jag aldrig betytt nåt för dig. Du dissade mig, bara mig. Men sen började vi ta kontakt igen, efter allt som hände. Den där kontakten trodde jag skulle ändra allt. Att det skulle bli du & jag igen. Men nej, den kontakten vi fick ångrar jag. Jag kan vara din vän, vadsomhelst bara jag får prata med dig, som vi gjorde förut. Prata om allt och inget, du vet. Varje dag tänker jag tillbaks på oss, vad vi hade och alla dagar. Jag saknar det, jag kanske inte visar det men jag vill helst inte prata om dig. Jag vill vara din vän, men jag vet att de inte går. Och jag kan inte glömma dig. Jag vet att allt jag känner för dig inte är tillfälligt. Två år har gått, och jag försöker fortfarande glömma dig. Det går inte. Jag har försökt med allt, raderat ditt nummer, raderat alla bilder, tagit bort alla texter om dig, slutat lyssna på låtar som får mig att tänka på dig. Men såfort jag tänker på dig, måste jag kolla/lyssna på något som påminner mig om dig. Jag vet inte varför, det bara är så.
Kommentera