du var allt, verkligen allt.
vi var varje dag efter skolan, minns du ?
minns du när jag skulle komma upp på taket i lövholmen,
jag lyckades efter 1 timme typ.
när vi åkte til heron, och skulle kolla never say never. vi gick av på fel hållplats.
vi fick gå sjukt lång, och hann precis fram till den börja, haha.
när jag slaggade hos dig första gången? senaste gången jag slagga hos dig?
när vi skypade med den där killen du hade lärt känna? sen tappade vi bara kontakten helt. allt vi hade blev ingenting för dej.
sist vi var, du kom fram till bussen
för första gången på sjukt länge. du fråga om vi kunde va, jag visste att jag hade träning men
följde ändå med hem till dej eftersom jag aldrig trodde du ville ha tillbaks kontaken.
jag blev sjukt glad. men efter det? vad hände, jo inget hände. vi har inte tappat all kontakt, men jag vet
att det kommer bli så, att vi tappar allt. när vi hade valt broängen tillsammans för att kunna gå i
samma klass, för allt var strul med dina andra vänner då. sen ville jag inte gå i broängen, så
jag bytte till malmsjö. du undra varför, och jag sa bara att det kändes onödigt när vi ändå tappat kontakten.
då sa du att vi aldrig skulle tappa kontakten, och att jag alltid kommer va din bästevän. men
du säger inte ens hej på bussen, det brukar man väl göra till sin bästevän eller?
du visste allt om mig, jag sa allt till dej. allt.
du fanns alltid där för mig.
jag skulle göra allt för att få tillbaks kontakten med dej, el mejor amigo.
'
